Men den ljusa bilden av, vad Jerusalem kunde ha varit, om hon hade accepterat Guds Son, försvann från Frälsarens åsyn, då Han insåg, vad hon var under det förtryckande romerska oket, samtidigt som Gud rynkade på pannan mot henne, och rättvist dömde ut hennes straff. Han tog upp den brutna tråden hos Sin klagolåt: ”Men nu är det dolt för dina ögon. Ty det skall komma dagar över dig, när dina fiender kastar upp en belägringsvall runt dig och omringar och ansätter dig från alla håll. De skall slå dig och dina barn i dig till marken och skall inte lämna kvar i dig sten på sten, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig.’” {Verserna 42-44.}