Då Herodes först hörde talas om Jesus och de mäktiga gärningar, som Han utförde, blev han skräckslagen och sade: ”’Johannes, han som jag har halshuggit, har uppstått.’”; ”dessa krafter därför verkade i honom.” {Markusevangeliet 6:16, 14.} Herodes hade aldrig tidigare träffat Jesus, men han hade länge önskat, att se Honom och bevittna Hans underbara kraft. Han var glad över, att Han fördes till honom som fånge, för han tvivlade inte på, att han kunde tvinga Honom till, att utföra ett mirakel som villkor, för att rädda Hans liv. Herodes’ samvete var mycket mindre känsligt, än då han hade darrat av fasa på begäran av Herodias för Johannes Döparens huvud. Under en tid hade han känt de skarpa sticken av ånger över den fruktansvärda handling han hade begått, för att tillfredsställa en grym kvinnas hämndgirighet; men hans moraliska uppfattningar hade blivit mer och mer försämrade av hans lösaktiga liv, tills hans synder visade sig vara småsaker i hans ögon. De människor, som är kapabla till de värsta brotten, är de, som en gång har blivit övertygade av sanningens Ande och har vänt sig bort från ljuset, in i orättfärdighetens mörker. Herodes hade nästan blivit en lärjunge till Johannes; men vid själva beslutstillfället hade han fallit i Satans snara och dödat en, som han visste var en sann profet.