Johannes’ epistlar andas en kärlekens anda. Men när han kommer i beröring med den grupp, som bryter mot Guds lag och ändå påstår sig leva utan synd, tvekar han inte att varna dem för deras ohyggliga självbedrägeri. "Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss" (Första Johannesbrevet 1:6-10).