Det missnöjets anda, som således väckts, gjorde nu sin olycksbringande verkan. Även om det inte kom till öppen strid, blev änglarna gradvis och utan att någon egentligen tänkte på det oense. Somliga betraktade Lucifers förtäckta beskyllningar mot Guds styre med välvilja. Dittills hade de varit i fullkomlig harmoni med Guds världsordning. Nu var de missnöjda och olyckliga, eftersom de inte helt kunde utforska och förstå Hans outrannsakliga rådslut och planer. De var missbelåtna med Hans beslut, att upphöja Kristus. Dessa var nu beredda, att understödja Lucifer i hans krav på, att dela Guds Sons myndighet. Men änglar, som var trofasta och pålitliga, försvarade visdomen och rättvisan hos Guds påbud och sökte få klandrets upphovsman att åter underkasta sig Guds vilja. Kristus var Guds Son; Han var ett med Honom, innan änglarna skapades. Han hade alltid stått vid Faderns högra sida. Dittills hade ingen ifrågasatt Hans överhöghet, vilken inneburit stora välsignelser för dem, som omfattats av den. Himmelens endräkt hade aldrig tidigare brutits; varför skulle det behöva uppstå misshälligheter nu? De trofasta änglarna förutsåg ohyggliga följder av denna missämja, och vädjade enträget till de missbelåtna om, att ge upp sin fasta föresats och i stället visa sig lojala mot Gud, genom att underställa sig Hans styre.