Herden måste vaka över sina hjordar både dag och natt. Tjuvar låg i försåt för dem, likaså vilda djur, vilka var talrika och djärva samt ofta åstadkom stor ödeläggelse ibland hjordar, som inte troget vaktades. Jakob hade många biträden, som hjälpte honom att sköta Labans stora hjordar; men han hölls ansvarig för dem alla. Det var nödvändigt, att han ständigt skulle vara hos hjordarna vid vissa tider på året; under den torra årstiden skulle han skydda dem mot törstdöden och under de kallaste månaderna mot att lida skada av den starka kölden om natten. Jakob var överherden, och hans tjänare underherdar. Om något av fåren saknades, måste överherden ersätta förlusten; och han höll sträng räkenskap med tjänarna, till vilka han anförtrott vården om hjorden, om den inte befann sig i ett blomstrande tillstånd.