Ehuru han denna gång undkom med knapp nöd, fortsatte han likväl med sitt syndiga levnadssätt. Han vågade sig inte åter in bland filistéerna, men fortfor att hänge sig åt sinnliga njutningar, som förde honom i fördärvet. "En tid därefter förälskade sig Simson i en kvinna som bodde i Sorekdalen", inte långt från hans egen födelseort. Hennes namn var Delila, det vill säga "en, som förtär". Sorekdalen var känd för sina vingårdar, och dessa hade även dragningskraft på den vacklande nasiren, som redan hade njutit av vinet och sålunda löst ett annat band, som höll honom fast vid kyskheten och vid Gud. Filistéerna bevakade noga sin fiendes rörelser, och när han förnedrade sig genom denna nya förbindelse, beslöt de att genom Delila bringa honom till undergång.