Herren besökte Adam och Eva, och underrättade dem om följderna av deras olydighet. Då de hörde Gud majestätiskt närma Sig, sökte de att dölja sig för Hans rannsakande blick, som de, i sin oskuld och helighet, hade glatt sig åt möta. ”Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: ’Var är du?’ Han svarade: ’Jag hörde ljudet av dig i lustgården och blev förskräckt eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.’ Då sade han: ’Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?’” Denna fråga ställde inte Herren, för att Han behövde upplysning, utan för att överbevisa det skyldiga paret. Varför blev Du fylld av skam och rädsla? Adam bekände sin överträdelse, fast inte för att han ångrade sin allvarliga olydnad, utan för att kasta en skugga på Gud: ”’Kvinnan som du har satt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt.’” Därpå blev kvinnan tilltalad: ”’Vad är det du har gjort?’” Eva svarade: ”’Ormen förledde mig och jag åt.’”