Under århundradenas gång infördes det stadigt flera villfarelser i romarkyrkans lära. Redan före påvedömets upprättande väckte hedniska vishetslärares undervisning uppmärksamhet i kyrkan och utövade inflytande här. Många höll fast vid sina hedniska åsikter, fastän de var bekännande kristna. De fortsatte inte bara med att själva studera den hedniska filosofin, utan uppfordrade också andra till att göra detsamma, för att nå större inflytande ibland hedningarna. På detta sätt trängde det in allvarliga villfarelser i den kristna tron. Bland de mest framträdande var tron på människans medfödda odödlighet och hennes medvetande i döden. Det var på denna grund, som Rom byggde läran om åkallan av helgon och tillbedjan av Jungfru Maria. Från samma källa stammar villfarelsen om, att de obotfärdiga skall pinas för evigt. Denna lära blev tidigt gjort till en beståndsdel i det påvliga lärosystemet.