Jesus ursäktar inte deras synder utan hänvisar till deras ånger och tro och gör anspråk på förlåtelse för dem. Han lyfter sina sårade händer upp inför Fadern och de heliga änglarna och säger: Jag känner dem vid namn. Jag har dem upptecknade på mina händer. ”Offer som Gud vill ha är en förkrossad ande, ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar du inte, Gud.” (Ps 51:19). Och till sitt folks åklagare förklarar han: ”HERREN skall straffa dig, Satan. Ja, HERREN skall straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är då inte denne en brand ryckt ur elden?” (Sak 3:2). Kristus kommer att klä sina trofasta i sin egen rättfärdighet för att han skall kunna ”ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant” (Ef 5:27, 1917). Deras namn finns kvar inskrivna i livets bok. Om dem har det skrivits: ”De skall vandra tillsammans med mig i vita kläder, ty de är värdiga.” (Upp 3:4).