Valdenserna hade offrat allt materiellt välstånd för sanningens skull, och med ihärdigt tålamod arbetade de flitigt för det dagliga brödet. Varje liten dyrbar fläck av jord i bergen utnyttjades omsorgsfullt. Likaså uppodlades dalarna och de mindre fruktbara bergssluttningarna. Sparsamhet och sträng självdisciplin var en del av deras uppfostran. Det var det enda arv deras barn fick. De undervisades om att livet i överensstämmelse med Guds plan skulle vara en lärotid. Bara genom personligt arbete, omtanke, påpasslighet och tro kunde de skaffa sig det som de behövde. Uppgiften var tung och tröttande, men den var hälsosam. Den var just vad människor behöver, den skola som Gud har föreskrivit för människans utbildning och utveckling. Även om de unga fick vänja sig vid hårt arbete, försummades inte deras intellektuella utveckling. De unga lärde sig förstå att alla deras förmågor och krafter tillhörde Gud och att dessa måste utvecklas och användas i hans tjänst.