Jag tänkte, att de fördömda syndarnas öde skulle bli mitt - att uppleva helvetets flammor för evigt, ja, så länge som Gud Själv existerade. Nära nog fullständigt mörker höljde in mig och det syntes ingen väg ut ur skuggan. Hade sanningen getts mig, sådan jag nu förstår den, skulle mycken förvirring och sorg ha besparats mig. I fall förkunnarna hade uppehållit sig mera vid Guds kärlek och mindre vid Hans stränga rättfärdighet, skulle Hans karaktärs skönhet och härlighet ha ingjutit i mig en djup och uppriktig kärlek till min Skapare. |