"I det året, då konung Ussia blef död, såg jag Herren sitta på en stor och hög tron, och hans släp uppfyllde tämplet. Serafer stodo ofvanom honom, hvardera med sex vingar. Med två betäckte de sina ansikten, och med två betäckte de sina fötter, och med två flögo de. Och den ene ropade till den andre och sade: Helig, helig, helig är Herren Sebaot. Hela jorden är full af hans härlighet. Och trösklarnas underlag skakades af den ropandes röst, och huset uppfylldes af rök. Och jag sade: Ve mig! Jag är förlorad, emedan jag är en man med orena läppar, och jag bor ibland ett folk med orena läppar; ty mina ögon hafva sett Konungen, Herren Sebaot. Och till mig flög en af seraferna med ett glödande kol i sin hand, hvilket han med en tång hade tagit ifrån altaret. Och han kom vid min mun och sade: Si, detta har rört vid dina läppar, och din skuld är viken ifrån dig, och din synd är försonad."