Du inser, även om kanske bara dunkelt, att Du suger ut marken. Men i Sin stora barmhärtighet har Gud inte huggit ned Dig. Han ser inte kallsinnigt på Dig. Han vänder Sig inte bort med likgiltighet, eller låter Dig gå under. När Han ser på Dig ropar Han, såsom Han ropade för så många århundraden sedan angående Israel: ”Hur skall jag kunna överge dig, Efraim? Skall jag lämna dig, Israel? ... Jag vill inte låta dig känna min brinnande vrede, jag vill inte på nytt ödelägga Efraim. Ty jag är Gud och inte en människa.” Hosea 11:8, 9. Den medlidande Frälsaren säger om Dig: Låt det stå kvar även i år, till jag har grävt omkring det och gödslat.