Det finns de, som menar det vara under deras värdighet, att tjäna lidande människor. Många ser med likgiltighet och förakt på dem, som har lagt själens tempel i ruiner. Andra försummar de fattiga av annan grund. De arbetar, som de tror, för Kristi sak, de håller på med, att bygga upp en värdig verksamhet. De känner sig utföra ett stort verk, och då kan de inte hejda sig, för att uppmärksamma de behövandes och plågades brister. I sitt arbete för den förmodat stora saken, kan de rent av förtrycka de fattiga. De kan försätta dem i svåra och prövande omständigheter, beröva dem deras rättigheter, eller strunta i deras behov. Likväl hävdar de det vara berättigat, eftersom de menar sig gynna Kristi sak.