På Reformationens tid beskyllde dess fiender de människor, som motverkade fanatismen mest energiskt, för att vara fanatiker. Adventrörelsens motståndare begagnade en liknande taktik. Då de inte var nöjda med, att förvränga och överdriva de mest ytterliggående villfarelser, satte de igång ondskefulla rykten, rykten, som inte hade någon som helst grund i verkligheten. Dessa människor lät sig styras av hat och fördomar. Deras frid stördes av budskapet om Kristi snara ankomst. De fruktade, att det kunde vara sant, och samtidigt hoppades de, att det inte var det, och detta var orsaken till deras krig mot adventisterna och deras tro.