Trots att Gud var så välvillig mot israeliterna, lät han sina domar drabba dem på grund av att de kände begär efter den lyx som de hade lämnat bakom sig i Egypten. Det var på grund av deras synd och uppror som Guds domar kom över dem. Aposteln förmanade Kristi efterföljare i Korint att dra lärdom av israeliternas upplevelse. "Detta skedde oss till en varnagel", förklarade han, "för att vi icke skulle hava begärelse till det onda, såsom de hade begärelse därtill." Han visade hur begärelse efter det onda och ett sedeslöst liv hade kommit dem att utöva synder som drog Guds vrede över dem. Den gudsfruktan som de hade, när de lyssnade till lagens förkunnelse från Sinai berg hade de förkastat, när de satte sig ner fär att äta och dricka och därefter stod upp för att leka och för att tillbedja den gyllene kalven, som de hade tillverkat och som skulle representera Gud. Efter det att de hade deltagit i en festmåltid som hade samband med tillbedjan av Baalpeor slogs många hebréer ned på grund av sitt tygellösa liv. Guds vrede väcktes. På hans befallning blev "tjugutre tusen" slagna av pesten på en enda dag.