”Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn.” Vår himmelske Fader är fridens Gud. Då han skapade människan, satte han henne på en fridfull och säker plats. Allting bidrog till enighet och lycka i Guds lustgård. De som blir delaktiga av den gudomliga naturen, älskar frid och förnöjsamhet; de skall uppodla de dygder, som frambringar dessa frukter. De skall söka att stilla vrede, att tillbakahålla hämnd och ofördragsamhet och alla de onda lidelser, som frambringar strid och gräl. Ju mera människorna förenar sig med världen och följer dess vägar, desto mindre har de av fridens sanna egenskaper i sina hjärtan, och desto mera är de smittade av världslig frid och bitterhet, missunnsamhet och onda tankar emot varandra, vika bara behöver vissa omständigheter för att utveckla mycket ont. De människor, vilkas vrede lätt tänds och som bevakar andras ord och handlingar för att omtala dem i hemlighet där de kan väcka fiendskap, står i fullständig kontrast till de fridsamma, som kallas för Guds barn.