Profetens uppmaningar till Juda att rikta blicken mot den levande Guden och att ta emot hans barmhärtiga erbjudanden, var inte förgäves. Det fanns några, som uppmärksammade dem och som vände sig från sina avgudar till tillbedjan av Jehova. De lärde sig, att i sin Skapare se kärlek och barmhärtighet och ömsint medkänsla. Under de mörka dagar som skulle komma i Judafolkets historia, när bara en rest skulle lämnas kvar i landet, skulle profetens ord fortsätta att bära frukt i en avgjord reformation. ”På den dagen”, förklarade Jesaja, ”skall människorna blicka upp till sin Skapare, deras ögon skall se på Israels Helige. Människorna skall inte vända sin blick till de altaren som deras händer har gjort. På sina fingrars verk skall de inte se, inte på aserorna eller på solstoderna.” Jes. 17:7, 8