HERRENS ovilja att straffa framstår här på ett levande sätt. Han håller tillbaka sina straffdomar för att han skall kunna inverka på den obotfärdige. Han som verkar med ”nåd, rätt och rättfärdighet på jorden” ömmar för sina felande barn. På varje möjligt sätt försöker han att lära dem vägen till det liv som varar för evigt. Jer. 9:24 Han hade fört israeliterna ut från slaveriet för att de skulle tjäna honom, den ende sanne och levande Guden. Trots att de hade vandrat länge i avgudadyrkan och hade visat likgiltighet för hans varningar, förklarar han sig nu ändå villig att skjuta straffet på framtiden och medge ännu en möjlighet till ånger. Han gör detta faktum tydligt att den överhängande domen bara kunde avvändas genom den mest genomgripande förändring av hjärtat. Templet och gudstjänsten skulle inte kunna rädda dem. En sådan tillit vore till ingen nytta. Riter och ceremonier kunde inte sona synd. Trots deras anspråk på att vara Guds utvalda folk kunde endast en reformation, en genomgripande förändring av hjärta och livsstil, rädda dem från den oundvikliga följden av fortsatt överträdelse.