Under den här sista natten med vild uppsluppenhet hade Belsassar och hans furstar fyllt måttet med sin och det kaldeiska rikets syndaskuld. Guds återhållande hand kunde inte längre avvärja det annalkande onda. Genom många slags ingripande av Guds försyn hade han försökt att lära dem att visa aktning för hans lag. ”Vi har försökt att bota Babel”, förklarade han för dem vilkas straffdomar nu räckte upp till himlen, ”men det har inte kunnat botas”, Jeremia 51:9. På grund av det mänskliga hjärtats underliga vrånghet, hade Gud till sist funnit det nödvändigt att fälla en oåterkallelig dom. Belsassar måste falla, och hans rike måste överlämnas i andras händer.