Alltifrån den tiden var Israels tolv stammar delade. Juda och Benjamins stammar utgjorde det lägre eller sydliga kungariket Juda, under ledning av Rehabeam, medan de tio nordliga stammarna bildade och erhöll en separat regering, känt såsom kungariket Israel, med Jerobeam som kung. På så sätt fullföljdes profetens förutsägelse beträffande kungadömets splittring. ”Gud ledde det så.” Vers 15 När Rehabeam såg att de tio stammarna inte längre ville ge honom undersåtlig tro och lydnad, väcktes hans handlingskraft. Genom en av hans kungarikes inflytelserika män, ”Hadoram, som hade uppsikten över tvångsarbetena”, gjorde han ett försök att vinna dem för sig. Men fredsambassadören erhöll en behandling, som bar vittnesbörd om de känslor som var riktade mot Rehabeam. Israels barn stenade honom till döds. Skrämd av detta bevis på revoltens styrka, ”måste kung Rehabeam skyndsamt stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem.” Vers 18