Aposteln uppträdde lugnt och bestämt. Kristi frid, som härskade i hans hjärta, kom till uttryck i hans ansikte. Men hans utseende av medveten oskuld kränkte anklagarna, och då han utan fruktan vände sig med dessa ord till dem: ”’Bröder, jag har levt inför Gud med ett fullkomligt rent samvete ända till i dag’”, tändes deras hat på nytt, och översteprästen gav order om, att slå honom på munnen. Efter denna mänskofientliga befallning utbrast Paulus: ”’Gud skall slå dig, du vitkalkade vägg. Här sitter du för att döma mig efter lagen”. {Verserna 1, 3.} Dessa ord utgjorde inget lidelsefullt utbrott. Under den Helige Andes inflytande uttryckte Paulus en profetisk fördömelse liknande den, som Kristus kom med, då Han tillrättavisade judarna för deras hyckleri. Den dom, som aposteln avkunnade, uppfylldes på ett fruktansvärt sätt, då den orättfärdige och hycklande översteprästen dödades under det Judiska Kriget. Åskådarna betraktade Paulus’ ord som vanhelgade, och uttryckte med förfäran: ”’Förolämpar du Guds överstepräst?’” Paulus svarade, med sedvanlig hövlighet: ”’Jag visste inte, bröder, att han var överstepräst. Det står ju skrivet: En ledare för ditt folk skall du inte förbanna.’” {Verserna 4-5, kursivt i Svenska Folk-Bibeln 98.}