En mors ansvar gentemot sitt barn. Jag vågar inte annat, än att (30) tala klarspråk med Dig. Ditt ärende fordrar det. Hur blir syster Drakes tillstånd bättre av äktenskapet med Dig? Inte det minsta; i stället gör Ditt handlande hennes liv bittert, hennes öde är nära nog outhärdligt. Det här förstod jag, så fort jag fick höra talas om Ert giftermål. Hon trodde, att hon skulle få hjälp med omvårdnaden av sin son, men Du slet modern från hennes son, och krävde av henne, att hon skulle överföra sin vårdnad och tillgivenhet som förälder från gossen till Dig, som endast har Ert äktenskap att åberopa för detta. Du har ej gjort något, för att förtjäna detta stora offer. Du har inte uppträtt på så vis, att hon ens skulle visa Dig sitt förtroende. Likväl kräver Du denna stora uppoffring, att modern skiljer sig från sin son. Visst kan Du hävda Dig förstå situationen. Samtidigt hävdar vi, [att] Du föga begriper av den. I stället för att känna det vara Din plikt, att vara tålmodig och tillgiven, samt skänka solsken åt hennes sons liv, har Du valt samma väg, som en hjärtlös, känslokall tyrann skulle följa.