Hur ofta är ej lärjungarnas erfarenhet vår egen! När frestelsernas stormar rasar och den flammande blixten ljungar samt vågorna vräker sig över oss, kämpar vi i stormen allena och glömmer, att det finns En, som kan hjälpa oss. Vi förtröstar på vår egen styrka, tills allt hopp är ute och vi är nära att förgås. Då först tänker vi på Jesus. Och om vi ropar till Honom om räddning, skall vi inte ropa förgäves. Även om Han med sorg ser vår otro och vår självtillit, skall Han inte lämna oss, utan ge oss den hjälp vi behöver. Varken på land eller på hav har vi något att frukta, om vi bara har Jesus i våra hjärtan. En levande tro på Frälsaren skall stilla vågorna på livets hav och skall rädda oss ur faran på det sätt Han finner för gott.