Allt, vad Gud bjuder, har sin stora betydelse. Kristus erkände betalandet av tionde som en plikt, men Han ville påvisa, att detta ej kunde ursäkta försummandet av andra plikter. Fariséerna var väldigt noga med, att betala tionde av trädgårdsprodukter, såsom mynta, dill och kummin. Detta kostade dem föga, och det gav dem rykte om, att vara noggranna och heliga. Men på samma gång förtryckte deras gagnlösa förbud folket och underminerade vördnaden för det heliga system, som Gud Själv förordnat. De fyllde människornas tankar med en massa småsaker och detaljer och drog därigenom deras uppmärksamhet från väsentliga sanningar. Det viktigaste i lagen – rättfärdigheten, barmhärtigheten och troheten – försummades. ”Det ena”, sade Kristus, ”borde ni göra utan att försumma det andra.”