Mötestiden närmade sig snabbt och vi skyndade oss två och en halv kilometer bort till den väntande församlingen. Läsaren må bedöma om scenen denna morgon var väl anpassad för att hjälpa oss att samla tankarna och nerverna för att kunna stå inför folket. Men vem tänker på sådant? Några kanske gör det och visar litet barmhärtighet, medan de impulsiva och bekymmerslösa kommer med sina bördor och bekymmer, oftast innan vi börjar tala eller när man är fullständigt utmattad av att tala. Min man samlade emellertid alla sina krafter och på begäran talade han om lagen och evangeliet. Jag hade fått en inbjudan att tala på kvällen i det nya bönehus, som nyligen hade byggts och invigts av metodisterna. Denna rymliga byggnad var överfylld och många var tvungna att stå upp. Jag talade frimodigt omkring en och en halv timme om det första av de två stora bud som vår Herre påminde om och blev överraskad då jag fick veta, att det var samma sak som den metodistiske pastorn hade talat om på förmiddagen. Han och hans folk var närvarande för att höra vad jag hade att säga.