Jag blev visad en grupp, som är motsatsen till den som hittills har beskrivits. De väntade och vakade. Deras blick var riktad mot himlen. Mästarens ord var på deras läppar: “Vad jag säger till er, det säger jag till alla: Vaka!” “Vaka därför! Ni vet inte när husets herre kommer, om det sker på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller på morgonen. Vaka, så att han inte plötsligt kommer och finner att ni sover” Herren antyder att det kommer att bli en fördröjning innan morgonen slutligen gryr. Men han vill inte att de ska ge efter för trötthet eller slappna av i sin ivriga vaksamhet för att morgonen inte gryr över dem som de förväntade. De väntande visades för mig som om de såg uppåt. De uppmuntrade varandra genom att upprepa dessa ord: ”Den första och den andra nattväkten har passerat. Vi är i den tredje nattväkten, vi väntar och vakar inför Mästarens återkomst. Det återstår bara en kort tid av vakan nu.” Jag såg, att några blev trötta. Deras ögon riktades nedåt och de blev upptagna av världsliga saker och blev opålitliga i sitt vakande. De sade: Första gången vi väntade, väntade vi på vår Mästare, men blev besvikna. Vi var helt säkra på att Han skulle komma under den andra vakan, men den tog slut och Han kom icke. Vi kan bli besvikna på nytt. Vi behöver inte vara så nogräknade. Han kommer nog inte under nästa vaka. Vi befinner oss i den tredje vakan och nu tror vi det är bäst att samla ihop våra jordiska rikedomar, så att förvissar oss om att inte behöva lida brist.” Många sov, bedövade av detta livets omsorger, lockade bort från sin väntande och vakande position, av rikedomens bedräglighet.