När de kom in i armén, följde dina böner dem. På ett underbart sätt beskyddades de från skada. De kallade det god tur, men en mors böner från en bekymrad och betungad själ, när hon kände den fara hennes barn befann sig i och rädslan för att deras unga liv skulle avbrytas utan hopp till Gud, hade mycket att göra med att de blev beskyddade. Hur många böner sändes inte upp till himlen om att dessa söner måtte bli bevarade till att lyda Gud och helga sina liv till Hans ära! I din ängslan för dina barn bad du Gud enträget om att få dem tillbaka igen och du ville ännu mer allvarligt försöka leda dem in på helighetens väg. Du tänkte att du skulle arbeta mer trofast än du någonsin hade gjort.