De som tillbeder Gud kommer att särskilt utmärka sig därför att de respekterar det fjärde budet. Det är detta bud som är tecknet på Guds skaparmakt och som ger uttryck för hans krav på människors vördnad och hyllning. De onda kommer att utmärka sig genom sina ansträngningar att bryta ned Skaparens minnesmärke och upphöja den romerska kyrkans institution. I den fråga som striden gäller kommer hela kristenheten att dela upp sig i två stora grupper, nämligen dem som iakttar Guds bud och Jesu tro och dem som tillbeder vilddjuret och dess bild och tar dess märke. Men trots att kyrka och stat kommer att förena sina krafter för att tvinga alla, ”både små och stora, både rika och fattiga, både fria och trälar”, att ta vilddjurets märke, (17) kommer Guds folk ändå inte att ta emot det. (Upp. 13:16.) Profeten på Patmos ser ”dem som hade vunnit seger över vilddjuret, med dess bild och dess namns tal, stå vid glashavet, med Guds harpor i sina händer”, och de sjöng Moses, Guds tjänares, sång och Lammets sång. (Upp. 15:2.)