Försvarade sig inte
Jesus lyssnade tåligt till de motstridiga vittnesmålen men försvarade sig inte med ett enda ord. Till slut hade hans anklagare ohjälpligt snärjt in sig och blev förvirrade och rasande. Förhöret gav inga resultat. Det såg ut som om deras komplott skulle misslyckas. Kaifas var förtvivlad. Det återstod bara en sista utväg: Jesus måste tvingas till att döma sig själv. Översteprästen reste sig från domarsätet och med ansiktet förvridet av vrede och med en röst och ett uppförande som tydligt visade, att om det stått i hans makt, skulle han ha slagit ned fången som stod framför honom. "Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?" skrek han. Jesus stod fortfarande tyst. "Han blev plågad, fastän han ödmjukade sig och icke öppnade sin mun, lik ett lamm som föres bort att slaktas, och lik ett får som är tyst inför dem som klippa det – ja, han öppnade icke sin mun." – Jes. 53:7.