Upproret överfördes till denna värld – I och med Satans uppror bröt det ut krig i himmelen, och han, tillsammans med sina meningsfränder, slängdes ut. Han hade innehaft en hög ansvarsställning, och haft en tron, som strålade av ljus. Men han avvek från sin undersåtliga trohet mot den välsignade och ende Härskaren, och föll från sin ursprungliga ställning. Alla, som höll med honom, fördrevs från Guds närvaro, dömda till att aldrig mera släppas in i de himmelska salarna som väsen med rätt att vistas där. Satan blev Kristi svurne motkämpe. På jorden reste han upprorsfanan, och runt denna samlades hans anhängare (Manuskript 78, 1905).

7-9. Se EGW:s anmärkning om Hesekiel 28:15-19; Efésierbrevet 6:12; Första Johannesbrevet 2:6.