"Gud har gjort sitt folk till förvaltare av sin nåd och sin sanning. Hur ser Gud på deras försummelse att förmedla dessa välsignelser till sina medmänniskor? Låt oss anta att en avlägsen koloni som tillhör Storbritannien (Fotnot 3) befinner sig i stor nöd på grund av svält och hotande krig. Många dör av svält, och en mäktig fiende har nått fram till gränsen, vilket hotar att påskynda dödsarbetet. Regeringen hemma öppnar sina förrådshus. Allmänhetens barmhärtighet strömmar ut. Bistånd kommer in från många olika kanaler. En flotta lastas med livets förnödenheter och sänds iväg till de lidande, åtföljt av bönerna från dem vars hjärtan har väckts till att hjälpa. Och under en tid seglar flottan rakt mot sitt mål. Men, när de förlorat land ur sikte, minskar ivern hos dem som anförtrotts att transportera mat till de svältande lidande. Trots att de håller på med ett arbete som gör dem till medarbetare till änglar, förlorar de de goda intryck som fanns från början. Genom påverkan av onda rådgivare uppstår frestelser.