Det finns många tusen personer på denna tid, vilka gå tillväga på ett liknande sätt. De skulle icke finna det svårt att uppfatta sin plikt, om den stämde överens med deras böjelser. Den är tydligt framställd för dem i bibeln eller angiven genom omständigheter och förnuftet. Men emedan de önska framställningar strida mot deras önskningar och böjelser, så förkasta de dem ofta och drista sig att gå till Gud för att av honom bliva upplysta om sin plikt. De tyckas vara mycket samvetsgranna samt bedja länge och ivrigt om ljus. Men Gud låter icke gäcka sig. Han tillåter ofta dessa personer att handla efter sina egna önskningar och att utstå följderna därav. "Mitt folk hörde icke min röst . . . Då lät jag dem gå i deras hjärtas hårdhet. De vandrade efter sina egna, råd.” När man tydligt inser sin plikt, så må man icke drista sig att gå till Gud och bedja honom om att bliva befriad från den, utan man bör i stället med en ödmjuk och undergiven ande bedja om gudomlig styrka och vishet till att uppfylla den. : . . - Patr. och Prof., s. 474-475.