Då Frälsaren ställdes inför Herodes, stormade folket fram och trängde sig omkring Kristus, de ropade mot fången, några anklagade Honom för ett brott och andra för ett annat. Herodes äskade eller bad om tystnad och befallde, att Jesus ej skulle vara bunden, för han ville förhöra Honom. Han såg med nyfikenhet, blandad med en impuls av medlidande, på Frälsarens bleka, sorgsna ansikte, som var präglat av djup vishet och renhet, men visade extrem trötthet och lidande. Herodes, liksom Pilatus, visste genom sin bekantskap med judarnas karaktär, att ondska och avund hade fått dem till, att döma denne oskyldige man.