Medan Petrus och Johannes satt i fängelse, bad de andra lärjungarna – väl medvetna om judarnas ondska – oupphörligt för dem, fruktande att den grymhet, som hade mött Kristus, skulle utövas på bröderna. Så snart, som apostlarna släpptes fria, sökte de upp sina bekymrade bröder, och berättade för dem om utgången av förhöret. De troendes glädje var stor, och de gav sig själva hän i bön, att de måtte ges större styrka i sin förkunnarverksamhet, som de förstod skulle möta samma hårda motstånd, som mötte Kristi predikande på jorden. Lärjungarna hade ingen önskan om, att förhärliga sig själva, utan ville upphöja Jesus, och rädda själar med hans frälsande budskap.