Petrus talade med Kornelius och dem, som var samlade i hans hus, om judarnas vana, att betrakta det som olovligt, att umgås med hedningarna. Det medförde nämligen ceremoniell smitta. Detta var ej förbjudet i Guds lag, men människors tradition gjorde det till ett bjudande skick. Han sade: ”’Ni vet att det är förbjudet för en jude att umgås med en hedning eller besöka honom. Men mig har Gud visat att man inte skall kalla någon människa ohelig eller oren. Därför tvekade jag inte heller att komma, när ni sände bud efter mig. Och nu vill jag veta varför ni har bett mig komma hit.’” {Verserna 28-29.}