För att belysa några av de dyrbaraste sanningarna i evangeliet, har de inspirerade skribenterna gjort bruk av fåraherdens flitiga och aktsamma liv samt hans stora ömhet för de hjälplösa varelser, vilka blivit anförtrodda i hans vård. Kristus liknas vid en herde, på grund av det förhållande Han står i till Sitt folk. Han såg, att Hans får efter syndafallet var dömda till att förgås på överträdelsens mörka vägar; och för att rädda dessa förvillade, lämnade Han den ära och härlighet Han hade i Sin Faders hus. Han säger: "Jag skall leta efter de vilsegångna och hämta hem de bortsprungna, jag skall förbinda de skadade, hjälpa de sjuka". "Jag skall rädda mina får, så att de aldrig mer blir till byte", "och inga vilddjur i landet skall äta dem mer." – Hesekiel 34:16, 22, 28. Man hör Hans röst, som kallar dem till Kristi fårahus, som skall vara "ett tak som ger skugga under dagens hetta, tillflykt och skydd mot regn och skyfall." – Jesaja 4:6. Hans omsorg om hjorden är outtröttlig. Han styrker de svaga, lindrar de lidandes smärtor, samlar lammen i Sin famn och bär dem i Sitt sköte. Hans får älskar Honom. "Men en främling följer de inte, utan springer ifrån honom, därför att de inte känner igen främmande röster." – Johannesevangeliet 10:5.