Den store ledaren kallade åt sig sin brottslige bror och frågade honom strängt: "'Vad har detta folk gjort dig, eftersom du har fått dem att synda så grovt?'" Aron sökte att försvara sig, genom att omtala, hur folket skriade. "'Var inte vred, herre!", sade han. "Du vet själv hur de dras till det som är ont. De sade till mig: Gör oss en gud, som kan gå framför oss! Vi vet inte vart den där Moses har tagit vägen, han som förde oss ut ur Egypten. Då sade jag till dem: Den som har någonting av guld skall ta det av sig, och de gav det åt mig. Jag kastade det i elden, och så kom kalven till.'" Han sökte inbilla Moses, att ett underverk hade blivit utfört – att guldet hade blivit kastat i elden och genom en övernaturlig kraft blivit förvandlat till en kalv. Men hans ursäkter och vilseledande uppgifter var till ingen nytta. Han blev rätteligen behandlad som den främste syndaren.