Herren önskade, att sätta en gräns för det omåttliga begäret efter egendom och makt. Ett stort elände skulle bli följden av, att en klass ständigt hopade förmögenhet, medan fattigdom och förnedring rådde hos en annan. Om ingen inskränkning gjordes, skulle makten uteslutande hamna i de förmögnas händer, och de fattiga skulle komma att anses och behandlas som underlägsna sina mera lyckliga bröder, fastän de i alla avseenden var lika värdiga i Guds åsyn. På grund av detta förtryck, skulle den fattigare klassen gripas av en känsla av uppgivenhet och förtvivlan, som skulle bidra till, att fördärva sederna i samhället och öppna dörren för brott av alla slag. De förordningar, som Gud stiftade, avsåg att befordra likställighet inom samhället. De åtgärder, som vidtogs under sabbatsåret och jubelåret, skulle till stor del rätta till det, som gått fel i nationens sociala och politiska hushållning.