Det var tiden för fårklippningen, då stor gästfrihet var bruklig. David och hans män var i stort behov av proviant, och Isais son sände nu i överensstämmelse med tidens sed tio unga män till Nabal samt bjöd dem att hälsa honom på sin herres vägnar och önska honom lycka och säga: "Jag önskar dig all lycka och allt gott för dig och din familj och allt du äger. Jag fick höra att du är i färd med fårklippningen. Nu är det så att dina herdar har hållit till hos oss, och vi har aldrig gjort dem något för när. Inte heller har de blivit av med något under hela tiden de varit i Karmel.* Fråga själv ditt folk, de kan intyga det. Jag ber dig därför att ta väl emot mina män, när de nu har kommit på en festdag, och avvara vad du kan åt dem och åt din vän David.'"
* Inte Karmelsberget, utan en plats inom Judas område, nära bergsstaden Maon.