Gud anvisade Israels barn, att slå läger på den plats, där det inte fanns vatten, för att pröva dem och se, om de ville blicka hän till Honom i sin förtvivlan, eller knota, som de tidigare hade gjort. Med tanke på, vad Gud hade gjort för dem vid deras förunderliga befrielse, skulle de ha trott på Honom i sina besvär. De borde ha vetat, att Han inte skulle låta dem gå under av törst, eftersom Han lovat, att ta dem till Sig som Sitt folk. Men i stället för att bönfalla Herren i ödmjukhet om, att förse dem med förnödenheter, knorrade de mot Mose, och krävde vatten av honom.