Under sin tid i Arabien meddelade han sig ej med apostlarna; han sökte Gud allvarligt av hela sitt hjärta, och beslutade sig för att inte vila, förrän han med säkerhet visste, att hans syndaånger hade godkänts, och hans allvarliga överträdelser hade förlåtits. Han ville inte ge upp striden, förrän han ägde en försäkran om, att Jesus skulle komma att vara med honom i hans stundande tjänstegärning. Han skulle alltid ha märkena av Kristi härlighet med sig på kroppen, i ögonen, som hade bländats av det himmelska ljuset, och han önskade även, att han hela tiden skulle äga förvissningen om, att Kristi understöttande nåd var med honom. Paulus trädde i nära förbindelse med himmelen, och Jesus idkade umgänge med honom, samt grundfäste honom i hans tro, och gav honom Sin visdom och nåd.