Människornas liv förkortades genom deras egna förehavanden i synd och därmed överträdelse av Guds rättfärdiga lag. Släktet blev till sist så ytterligt fördärvat, att människorna verkade att vara underlägsna och nästan utan värde. De var i allmänhet ur stånd till, att sätta värde på Golgatas hemlighet, försoningens stora och upphöjda sanningar, och frälsningsplanen på grund av sitt köttsliga sinne. Trots det mänskliga släktets försvagning i andligt och moraliskt samt fysiskt hänseende, fortsätter dock Kristus att vara trofast mot syftet, för vilket Han lämnade himmelen, och att visa intresse för dessa svaga, fördärvade och besmittade exempel på mänsklighet, samt inbjuder dem till, att dölja sin svaghet och sina stora brister i Honom. Om de bara ville komma till Honom, skulle Han skänka dem allt de behöver.