Den otro som församlingen visade mot Kristus, då den vände sin kärlek och tillförsikt bort från honom och lät kärlek till materiella ting fylla sinnet, jämförs med att bryta ett äktenskapslöfte. Israeliternas synd, då de lämnade Herren, framställs på detta sätt. Guds underbara kärlek, som de på det sättet föraktade, är livfullt skildrad. ”Jag gav dig mitt trohetslöfte och ingick förbund med dig, säger Herren, HERREN, och du blev min.” ”Du blev mycket, mycket vacker och nådde en drottnings värdighet. Ryktet om dig gick ut bland folken för din skönhets skull, ty den var fullkomlig genom de härliga prydnader som jag hade satt på dig,... Men du förlitade dig på din skönhet och använde din ryktbarhet till att bedriva hor”. ”Men som när en hustru är otrogen mot sin man, så har ni, Israels hus, varit otrogna mot mig, säger HERREN.” ”Du var som en äktenskapsbryterska, som tar främmande män i stället för sin äkta man.” (Hes 16:8, 13-15, 32; Jer 3:20).