De som inte vill godta Bibelns tydliga, klara sanningar söker hela tiden behagliga lögner som de kan lugna samvetet med. Ju mindre andlighet, självförnekelse och ödmjukhet det finns i de läror som framställs, dess större är det gillande med vilka de tas emot. Sådana människor förnedrar sina intellektuella gåvor för att tjäna sina syndiga begär. De är för kloka i sina egna ögon för att studera Bibeln med förkrossat sinne och med allvarlig bön om gudomlig vägledning. Därför har de inte något skydd mot villfarelse. Satan står beredd att tillgodose deras hjärtans önskningar. Han smyger in sina bedrägerier i stället för sanningen. På samma sätt uppnådde påvemakten sin makt över människornas sinnen. När protestanterna förkastar sanningen därför att den innebär ett kors, följer de samma väg. Alla som försummar Bibeln för att tänka ut vad som kan vara bekvämast och mest ändamålsenligt, så att de inte skall komma i motsatsförhållande till världen, överlämnas åt sig själva. De tar emot villfarelser som biblisk sanning. Den som ser med avsmak på ett slags bedrägeri kommer villigt att falla för ett annat. När aposteln Paulus talar om en grupp människor som ”inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta”, säger han: ”Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.” (2 Tess 2:10-12). Med sådana varningar för ögonen måste vi vara på vår vakt med tanke på vilka läror vi accepterar.