Det finns en slående likhet mellan den romerska kyrkan och den judiska församlingen på Kristi tid. Medan judarna i hemlighet trampade varje princip i Guds lag under fötterna, var de i yttre avseende väldigt stränga med att hålla dess bud. De belastade Guds lag med föreskrifter och traditioner som gjorde lydnaden plågsam och betungande. På samma sätt som judarna bekände sig ära lagen, påstår anhängarna av romerska kyrkan att de ärar korset. De upphöjer symbolen på Kristi lidande, medan de i sitt liv förnekar honom som symbolen framställer…Överallt ser man korsets tecken. Överallt blir det hedrat och upphöjt. Men Kristi undervisning begravs under en mängd meningslösa traditioner, falska tolkningar och stränga föreskrifter. Frälsarens ord om de förblindade judarna gäller i ännu högre grad den romersk-katolska kyrkans ledare: ”De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva vill de inte ens med sitt finger flytta på dem.” (Matt 23:4). Samvetsgranna människor lever i ständig skräck, eftersom de är rädda för en förolämpad Guds vrede, medan många av kyrkans medlemmar som har höga positioner lever i lyx och vällust.