Ellen G. Whites Liv i Skisser kapitel 6. 59. Från sida 59 i den engelska utgåva. | tillbaka |
Detta var det lyckligaste året i mitt liv. Mitt hjärta var fullt av glad förväntan, men jag närde stor medömkan och bekymmer för dem, som var modlösa och saknade hopp i Jesus. Vi förenade oss, som ett folk, i allvarlig bön för en sund erfarenhet och ett omisskännligt vittnesbörd om, att vi godkänts av Gud. |