"Men dig, Herre, är ingen lik, Du är stor, och ditt namn är stort i makt. Hvilken skulle icke frukta dig, du folkens konung?
Herre, du utrannsakar mig och känner mig. Ehvad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån. Ehvad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen. Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, Herre, det till fullo. Du omsluter mig på alla sidor och håller din hand öfver mig. En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den." |