Liknelsen om den rike mannen och Lasarus visar hur de två klasserna som representeras av dessa män uppfattas i den osynliga världen. Det ligger ingen synd i att vara rik om rikedomar inte förvärvas genom orättvisa. En rik man döms inte för att ha rikedom, utan fördömandet vilar på honom om de medel som anförtrotts honom används till själviskhet. Mycket hellre kunde han lägga sina pengar vid Guds tron genom att använda dem för att göra gott. Döden kan inte göra någon man fattig som sålunda ägnar sig åt att söka evig rikedom. Men mannen som samlar sin skatt för sig själv kan inte ta något av den till Himmelen. Han har visat sig vara en otrogen förvaltare. Under sin livstid hade han sina goda saker, men han glömde sin skyldighet gentemot Gud. Han misslyckades med att säkra den himmelska skatten.