På Wesleys tid, liksom under församlingens övriga historia, uträttade män med olika slags begåvning sitt tilldelade arbete. De var inte eniga i varje fråga, men de lät sig alla ledas av Guds Ande och förenades i ett allt överskuggande mål: Att vinna själar för Kristus. Vid en tidpunkt hotade meningsskiljaktigheterna mellan Whitefield och bröderna Wesley att orsaka en spricka mellan dem, men då de hade lärt sig ödmjukhet i Kristi skola, försonades de genom ömsesidigt överseende och kärlek. Överallt vimlade det av villfarelser och synd och syndare gick sin undergång i möte. De arbetade och bad tillsammans, och deras vänskap stärktes efterhand som de spred sanningens säd inom samma områden.